.png)
Utredning av smärta
VARFÖR DIAGNOSTISKA BLOCKADER?
Smärta är en personlig och subjektiv upplevelse som inte kan påvisas med röntgen, magnetkamera (MR) eller vid en fysisk undersökning. Under uppväxten lär vi oss vad smärta är genom egna erfarenheter av smärtsamma situationer.
Vid utredning av smärta är därför patientens berättelse det viktigaste diagnostiska verktyget. Samtidigt behöver inte smärtan alltid upplevas på samma plats som den faktiskt uppstår. Ett klassiskt exempel är patienter med kärlkramp eller hjärtinfarkt, som ofta känner smärta utstråla till vänster arm. Denna typ av överförd smärta är också vanlig vid ryggproblem, vilket innebär att man kan uppleva smärta på ett ställe trots att orsaken sitter någon annanstans.
För att avgöra var smärtan verkligen kommer ifrån används diagnostiska nervblockader. Genom att bedöva ett område i taget och sedan låta patienten beskriva förändringen i smärtan kan man identifiera den exakta källan. Bedövningen sker med vanlig lokalbedövning, liknande den som används hos tandläkare, och effekten varar normalt i 4–6 timmar. När bedövningen släpper återkommer smärtan.
För att kunna fastställa smärtans ursprung krävs minst två blockader med samma tydliga resultat.
SMÄRTANALYS
Vid en smärtanalys går man systematiskt igenom patientens smärtupplevelse. Man kartlägger var smärtan känns, hur den har uppstått och utvecklats, vilka behandlingar som tidigare prövats samt vad som förvärrar respektive lindrar besvären.
Analysen omfattar även hur smärtan påverkar det dagliga livet och vilka psykiska reaktioner den ger upphov till. Undersökningen avslutas med en kroppslig bedömning, utifrån vilken en plan för vidare utredning upprättas.