Nervsystemet består av två olika system, dels det ’vanliga’ nervsystemet som med hjärnan, ryggmärgen och de perifera nerverna som vi vanligen tänker på när man talar om nervsystemet, dels det autonoma – eller ’självstyrande’ som man kan översätta det till – nervsystemet som aldrig kan styras eller upplevas direkt med viljekraft. Detta autonoma nervsystem är dock med och påverkar samtliga funktioner i kroppen på ett eller annat system.
Det autonoma systemets syfte är att justera funktionerna i alla system såsom t.ex hur fort hjärtat ska slå, blodtrycket, hudens blodgenomströmning, svettning, vattenkastning, sexuella funktioner mm. Det består av två motverkande system: sympatikus och parasympatikus. På varje organ där ena systemet ökar aktiviteten kommer det andra systemet att bromsa densamma.
Vid långvarig smärta är det vanligt att man får en aktivering av det sympatiska nervsystemet. Varför detta sker vet man inte men en teori är att det kan vara ett försök för kroppen att stimulera till läkning genom att starta en inflammation i det smärtande området. Tyvärr blir resultatet enbart negativt; man får biverkningar av den sympatiska aktiveringen.
Det patienter ofta beskriver vid en sympatikusaktivering kan vara många saker:
- Man kan bli kall – eller ibland varm – om en arm eller fot
- Man kallsvettas
- Naglar växer fortare eller spricker lättare
- Man blir fumlig eller klumpig med hand eller ben
- Man svullnar om arm/ben
- Hudberöring blir smärtsam
- Man får skakningar eller muskelryckningar
- Man får vattenkastningsbesvär så man måste kissa ofta eller har svårt tömma blåsan
- Man kan få sexuella besvär
Ibland upplever man samtliga dessa besvär men oftare upplever man enbart några.
Vid en sympatikusaktivering kan ibland smärtan underhållas av sympatikus så att man får en s.k. sympatikusmedierad smärta. Vanligare är dock att smärtupplevelsen förändras pga sympatikusaktiveringen.
Sympatiska nervsystemet är vanligen inblandat både vid en s.k. generalisering av smärta dvs när smärta sprids från ett litet område till ett större område, och vid en centralisering av smärta, när smärta sprids från t.ex. en handled upp mot nacke-axel.
Ett av de forskningsprojekt som pågår är just att öka förståelsen för hur man upplever det som patient när man har autonoma symtom vid sidan om smärtan.